one Who

Julmusiken spelas i hela lägenheten, och jag ligger begravd bland alla kuddar i min säng.
Framför mig spelas julkalendern upp, Mysteriet på Greveholm. 2.0. Ungefär.

Jag blir verkligen som ett barn under julen. Känslan är så mäktig.
Hoppas den aldrig kommer försvinna. Aldrig någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0