KARMA IS A BITCH. Jag vet inte om det var för mitt blogginlägg eller om det var för att vi skålade och sa orden "tänk vad skönt att vi inte haft några förseningar på resan". Jag vet som sagt inte vilket, men det jinxade hela hemresan. Sju timmars väntetid blev tretton. Heathrow blev till Singapore. Orsak? Ett inställt flyg på grund av en trasig navigator. Dagsläge? Sitter och äter en grym hotellfrukost på ett hotell här i Singapore. Sömn? För tjugoåtta timmar sedan. Lösning? Skippa sömnen och åka tillbaka till flygplatsen igen för att hetsa till oss en flygbiljett hem. Stay tuned my friends...

Nu har hemfärden börjat på riktigt. Två flyg är nu avklarade (eftersom jag antagligen publicerar det här inlägget när vi kommit fram till Singapore) och vi har two to go. Totalt har vi fyra olika flyg och en restid på trettiosex timmar. Då inklusive mellanlandningar.

Det senaste flyget mellan Brisbane och Singapore var utöver alla förväntningar. Planet var halvfullt så jag bredde ut mig på två säten med två kuddar och två täcken. Fick äta Maltesers samtidigt som jag fick njuta av att se min tonårscrusch Josh Duhamel i den nya filmen Safe Haven (som jag för övrigt började gråta till). Magiskt!

Nu springer jag antagligen runt i en massa affärer eftersom vi har en mellanlandning på sju timmar. Håller verkligen alla mina tummar (två dvs) att nästa flyg blir lika skönt som det senaste.

Säger farväl till Byron Bay tillsammans med stans bästa burgare och sedan inte bara en, utan flera efterrätter tillsammans med mina fina skåningar. Kommer verkligen sakna dom tjejerna! Så himla glada hela tiden och så mysiga. Sa hejdå över svensk dipp, gurka och chips innan vi avslutade med den ökända mors dag-tårtan. Det var ett finare farväl som ni hör.

Nu ska jag tillbaka till hotellet och Malin för att sedan börja den långa färden norrut. Nästa stopp Rockhampton. Dock kommer vi inte dit först om ett dygn. Tagga buss och "mellanlandning"...

Idag hoppade jag i min nya rosa bikini från A&F och satte av mot stranden med Malin hack i häl. Låg och njöt av en av våra sista stranddagar på resan, och kunde lyckligt blicka upp mot en molnfri himmel. Efter några timmars tjejsnack och solning traskade vi tillbaka till hostelet. Jag bytte om till baddräkt och sprang iväg och mötte supersöta Anja och Sara från Skåne, som vi träffade på Whitsunday. Blev en dryg timmes promenad innan vi nådde vårt slutgiltiga mål, fyren. Vägen dit var så himla vacker och vi underhöll oss med att ta massa bilder och sedan kanske det bästa av allt - fick vi se en fri val simma ute i havet! Mäktig känsla måste jag säga. Väl framme vid Byrons kända riktmärke lät vi än en gång kamerorna jobba och vi tog så sjukt fula, men roliga, bilder. Stannade till solnedgång innan vi gick hem igen på stranden. När jag sedan blev medbjuden på tårtkalas på Sara och Anjas hostel blev jag överlycklig i dubbel bemärkelse. Dels för att jag älskar allt som är sött, men även för att Malin skulle på date ikväll och min kalender ekade tomt. Så istället för att gå tillbaka till hostelet blev det tårta och massa skratt med hemskt fina nyfunna vänner.

Fick frågan om hur mycket pengar jag hade med mig på min resa. Svaret är att jag hade femtiotusen kronor i fickpengar. Då hade vi alltså redan betalt alla flyg i för väg. I Asien rekommenderade vår resekonsult att vi skulle ha cirka tjugotusen för en och en halv månad, och i Australien cirka trettiotusen för en månad. För oss har det absolut räckt. Vi äter minst ett mål ute varje dag och vi unnar oss allt vi vill ha. Dessutom har vi gjort alla de aktiviteter vi velat och shoppat väldigt mycket haha.

Om ni har fler frågor om resan är det bara att klicka in er på kommentarerna och fråga på! Är hemma om fem dagar och då kan jag börja blogga normalt igen! Kram på er läsare

Idag klockade vi 14:34 som den tid då vi lämnade hostelet. Innan dess hade vi bara legat i våra sängar med tryckande huvudvärk, som pris från igår. Nu är vi tillbaka igen men som nya människor. Allt har rullat på så bra och jag uppskattar verkligen det minsta lilla nu. På något mirakulöst sätt visar mitt banksaldo fortfarande femsiffrigt, så jag och Malin har helt slopat idén om att snåla den sista tiden. Istället satte vi oss på en restaurang och beställde in en hamburgare med avokado för drygt hundra kronor som vi svalde ner med en mycket efterlängtad cola. Efter det inkasserade jag mina första par Levisshorts. Som jag har längtat! Nöjda och glada gick vi ner till stranden där solen sakta började gå ner. I stranden stod en hippie och ritade helt sjuka mönster endast med en kratta, och i vattnet surfade fortfarande några tappra killar. Som grädden på moset stötte vi på Anja och Sara som vi nu bestämt date med senare ikväll på en jättemysig bar. Men först ska jag och Malin ut och äta middag här på hostelet. Det serveras pasta för endast två dollar, så lyckoruset håller fortfarande i sig.

Fuck the dealer. Goon. En mängd britter. Cheeky Monkey. Dans på borden. Klassiska bilder och en himla massa drinkflirtande med bartendern. Japp, jag tror det var det. Där har ni vår kväll serverad på ett silverfat.

Öppnade ögonen och sa godmorgon till ett soligt Surfers Paradise. Som svar fick jag en gratis frappuccino från Starbucks i handen. Den ni. Sol och världens godaste kaffe i ett. Det här var bara för mycket att ta in. Satte mig sedan på Greyhoundbussen med en täppt näsa och svullen hals och stack av mot Byron Bay. Väl framme förlorade jag min Subwayoskuld och kan på så sätt lugna alla väntande grabbar där hemma i Sverige. Bar sedan hem några liter goon till hostelet innan jag däckade graciöst med mobilen på magen. Mår fortfarande lite sådär. Men vafan. Vi har bara tre kvällar kvar här, så jag antar att det bara är att tuta och köra. Dessutom fyller även min absoluta favorit inom bloggvärlden år idag. Så Elin Östman, den här är för dig. Skål.

Idag står shopping på schemat följt av middag och vin på Vapiano som vi glatt gick förbi igår. Vi har konstigt nog massa pengar kvar så att unna sig lite passar perfekt.