Igår unnade jag och Malin oss en varsin brownie med cookie dough glass, karamellsås, grädde och strössel från Ben & Jerrys. Ja ni hörde faktiskt rätt. Därför drog jag bestämt på mig mina rosa springskor och sportbhn det första jag gjorde imorse för att kompensera för gårdagens frestelser. Blev en mysig löprunda på strandpromenaden under alla träd med alla surfkillar nedanför mig på stranden. Varje flickas dröm.

Tänkte precis skriva ett lågt inlägg om hur mycket jag faktiskt trivs i alla dorms här i Australien, och hur kul vi hade det igår med holländarna från samma rum. Idag har det dock ändrats. In klampade precis en kille i tjugofemårsåldern som verkligen stank cigg och alkohol. Notera då att klockan bara var halv nio. Nu en timme senare har vi andra tre i rummet fått stå ut med han och hans tjej som han nästan bokstavligen släpade in över tröskeln. De tog en överdrivet lång dusch tillsammans, tjejen låg sedan och spydde en massa och nu har jag även fått se honom naken då tjejen råkade dra ner deras lakan som de satt upp för att undvika insyn till sängen. Nu ligger dom dock, tro det eller ej, i varsin säng men rummet fullkomligt stinker sur spya och jag har redan fått seriösa uppstötningar. Två nätter till i samma rum. Då kör vi...

Igår var det ännu en barn-på-julafton-dag för mig och Malin då vi åkte och besökte Australia Zoo. För er som inte sitter och googlar på zoo i Australien varje dag kan jag glatt berätta att Australia Zoo är grundat av Crocodile Hunter Steve Irwin och hans familj. Under dagen såg vi två olika shower (en med fåglar och krokodiler, och en med tigrar), gick runt och lekte och klappade på massa kängurus, höll i minikrokodiler, såg sällsynta djur som bland annat Tasmainian Devils och bäst av allt - myste med världens finaste koala. Och för övrigt var detta Zoo ett av mina absoluta favoriter då man alltid fick se djuren på nära håll, eller i en show och till och med klappa dem osv. Så annorlunda från Skansen då de häftigaste djuren ofta ligger och sover.

Regnet vräker ner på andra sidan jordklotet och spolar där med bort både brännan och saker att göra. Idag var det nämligen tänkt att jag och Malin skulle ligga på Noosa Beach hela dagen, men vi hann inte ens fram till havet. Hittade ett flådigt café med wifi som fick bli vår räddning. Rastlös som Malin alltid är sprang hon tillbaka till hostelet efter någon timme och jag passade då på att ringa Robin. Det var verkligen behövligt! Vi hörs så sällan i och med att båda alltid är borta på massa äventyr, så det var så skönt att få höra hans röst och uppdatera varandra.

Nu är även jag tillbaka på No Mads och ligger nu i min våningssäng och läser alla möjliga modebloggar. Är i största möjliga behov av att få komma hem, blogga och vara kreativ. Efter resan kommer bloggen vara åter, bättre än någonsin!

Handlade just mat för tre dygn som gick totalt på lite drygt femtiolappen.
Like a boss.

Är tillbaka på fastlandet efter tre dagar på världens största sandö. Där blev det massa jeepturer på stränderna, lek med dingopinnar, bad i sjöar, dricklekar på kvällarna, häng med sköna göteborgare och mycket göteborgsengelska. Det var ytterligare tre minnesvärda dagar!

Nu har vi lyckats hamna i samma rum som Petter och Sebbe även här i Hervey så snart är det dags för att fira med en stor italiensk pizza. Imorgon bär det av till Noosa.

Malin och jag har vinkat av Melani och droppat henne in the middle of nowhere med hennes kusiner. Själva har vi begett oss till en spökstad längre söderut. Stället heter Hervey Bay och problemet är att det inte finns något överhuvudtaget att göra här. Och som grädden på moset bor vi inte ens i staden utan vi bor fyrtiofem minuter därifrån till fots, och bussarna slutar gå vid sex. Tur att vi ska härifrån imorgon till Fraser Island. Är dock inte sugna på att behöva campa igen, men den lilla ljusklicken är att vi hittat två sköna svenskar som tycker precis samma sak. Så det kan bli bra ändå! Hörs om tre dagar...

Precis hemkommen från en tredagars seglingtur i Whitsunday sitter vi nu och knyter ihop säcken med världens godaste Hawaiipizza och en ännu bättre utsikt framför oss. Jag har redan bestämt mig att jag inte kommer kunna gå in i detalj och berätta allt fantastiskt som vi upplevt de här dagarna. Det kommer aldrig gå. Det går liksom inte direkt att ta på.

Vi har hur som helst spenderat de senaste dagarna på båten Mandrake med världens härligaste kapten plus hans andre hand Pit. Som vanligt började vårt äventyr inte så bra då vi hoppade i båten med ett ruskigt väder ovan oss. Det hällde ner regn, vinden tjöt och där satt vi femton, för alla, okända ungdomar och försökte hålla modet uppe. Som tur var var turen på vår sida även denna gång och vädret sprack upp efter ett x antal timmar på sjön. Första kvällen spenderade vi tillsammans uppe på däck där vi körde en mängd olika drickspel, svepte goon och lyssnade på bra musik. Dagen som följde åkte vi till en av världens vackraste stränder (den som jag av en slump råkat hittat på Twitter för ett halvår sedan och den jag alltid velat åka till sedan dess) Whitehaven Beach. Ni kommer också tappa andan när jag visar er bilderna sedan. Därefter blev det snorkling i Barriärrevet och vi fick bekanta oss närmre med kapten Billys största stolthet - fisken Elvis. Det lär ha varit den största fisk jag någonsin sett när jag snorklat. Dagen avslutades även denna gång med mat, goon och drickspel bland ett gäng härliga människor. Och idag snorklade vi en till gång innan vi alla la oss på däck och solade samtidigt som Billy säkert körde oss hem.

Det här var absolut den bästa turen på resan! Vårt gäng var så himla härligt. Spelade ingen roll att kaptenen var 68 år gammal eller att ett äldre gift par var med på resan, för alla var med på allt och alla var så extremt härliga. Kommer verkligen sakna människorna och hela turen, för det var verkligen oförglömligt...

I Cairns hängde vi mycket med ett killgäng från Indie Travels. Och en av dom var riktigt bra kompis och barndomsvän med Chuck Bass. Han hade massa bilder i hans mobil från fester och roadtrips med Chuck. Ganska coolt huh?

Idag har vi lapat sol vid Airlie Beach Lagoon med min nya spotifylista högt spelandes ur mina hörlurar. Försöker desperat återfå Asienbrännan vilket inte är så lätt i och med att det faktiskt börjar bli vinter här. Har känts precis som en bättre sommardag i Sverige. För övrigt håller vi på att laddar upp inför whitsunday, som vi åker till tidigt imorgonbitti, och har därför tagit det lugnt de senaste kvällarna. Igår hängde vi typ på donken hela kvällen och snodde deras wifi. Desperata brudar. Men ärligt talat har vi insett att vi verkligen måste börja snåla med måltiderna, då vi unnar oss alldeles för mycket. Vi äter nämligen ute på tok för mycket. Inte lätt att vara flashpackers. Höjdpunkten igår var dock vår brittiske pratglada roomie. Han var ensam kille bland sju andra tjejer och levde som fisken i vattnet. Mycket underhållande måste jag erkänna.

I och med att vi ska segla de tre närmsta dagarna så räknar jag varken med wifi eller täckning på mobilen. Så förvänta er inga svar från mig. XOXO

Ps. Idag fyller min pojkvän år så massa grattis till honom! Funderar på att ge honom en tidigare flygbiljett hem i födelsedags present hehe

Tänkte ge er lite bakgrundsfakta så att ni förstår det hela mycket bättre. Jag har inte ens givit skydive en tanke innan den här resan, och när Malin och Melina sa att de skulle göra det i Australien sa jag bara att jag aldrig kommer göra det. Jag är nämligen livrädd för fall. Satt och grät i Uppskjutet och har alltid totalvägrat Fritt Fall. Det är något med den känslan som jag inte klarar av. Känns alltid som att alla organ i magen trycks upp i halsen och jag trodde ärligt talat att jag inte skulle klara av det fysiskt. Dock ändrade jag mig under resan. Blev mer och mer nyfiken då alla vi mötte älskade det, och till sist tog min tävlingsinstinkt över. Älskar nämligen att pressa mig själv i sådana här lägen och jag hatar att banga ur från saker lika mycket.

Den senaste veckan har jag ju som tidigare nämnt mått lite underligt. Delvis på grund av ac'n men jag tror också att det hela spätts på av nervositeten över skydive't. Valde dessutom att inte förklara det i bloggen då jag och pappa valde att inte säga något till mamma för att inte oroa henne. Jag vet att hon inte skulle kunnat sova om nätterna innan och hon skulle googlat sönder fallskärmshoppning på dagarna. Därför förblev det hemligt.

Igår var dagen med stort D, och det började inte som vi hoppats på. Vi gick upp vid halv sex på morgonen och åt en stor frukost för att vakna till liv. När vi senare kom till företaget sa dom att det hade blivit något fel och vi var tvungna att vänta i två och en halv timme. När vi sedan kom tillbaka för andra gången sa dom att det var oklart om vi skulle få hoppa eftersom vindarna blivit mycket starkare. Det var inte med ett stort leende som vi skrev på papperna efter att vi läst igenom alla dödspunkter. Vi det laget började en liten klump sakta men säkert börja växa i magen. Till slut löste sig allt och våra tandemhoppare hämtade upp oss och gjorde oss redo för hoppet. Som vanligt fick jag den snygga instruktören som bara var några år äldre än mig. Blev ännu mer nervös, men klagade inte.

När alla var redo tryckte alla åtta skydivare och våra tandemhoppare ihop oss i ett extremt litet och varmt flygplan. Man satt bakvänt på två bänkar och då alla satt och gick igenom massa säkerhetsgrejer satt istället min unga instruktör och retades med mig. Jag frågade nämligen honom hur länge han jobbat med detta och då sa han helt seriös att detta var hans första dag på jobbet men att han gjort två hopp tidigare. Sedan sa han att det enda jag behövde veta inför hoppet var att apor skalar bananen från fel sida. Haha kan inte beskriva hur det var men vi hade kul och jag kände mig alldeles trygg. När vi väl var uppe på 14000 ft, som är lite drygt fyra kilometer om jag inte minns fel, tändes den röda lampan och vi satte på oss våra förtjockande glasögon och öppnade dörren till himlen. Sedan satte vi oss tillsammans på kanten med mina fötter hängandes över. Helt sjuk känsla. Ready, set, go - och på tre voltade vi tillsammans ut från planet. Skrek av lycka då vi voltade runt och sedan kändes det som vi flög i det fria fallet som varade i hela 60 sekunder. Det var en sån jävla magisk känsla! Man kände sig så fri då man såg molnen, regnskogen och civilisationen närma sig för varje sekund man föll. Går inte riktigt att beskriva det förutom att det var bland den mäktigaste känsla jag någonsin känt! Efter en minut vecklades fallskärmen ut och då fick jag njuta ännu mer av utsikten och även styra fallskärmen själv.


Måste säga att det här definitivt var bland det häftigaste jag gjort i mitt liv, och jag är så extremt glad att jag faktiskt gjorde det. Ni kommer få se mer bilder när jag kommer hem och kanske en video om ni har tur. Dock lär filmen inte komma upp i bloggen eftersom jag såg ut som en fet gris under det fria fallet. Haha höll på att smälla av när jag såg det.

Svepte min sista drink för tre timmar sedan och har bara sovit två. Yolo. Igår drog ett glatt gäng ut, och jag firade min prestation. När alla sedan drog hem var det bara jag och vår nyfunna kompis Kyle who were the last one standing. Men inte deppade vi ihop för det! Drack massa kryptonite och hade deep talks. Bra kväll. Bra bakfylla nu några timmar senare. Hej djungeln.

Igår spenderade vi hela jäkla dagen hoppandes mellan olika resebyråer och försökte hitta det bästa paketpriset för vår östkustresa. Tror vi satt i hela fyra timmar hos en skön kille på Indie Travel. Under slutet av dagen hade vi blivit bästisar med honom, och har honom nu på alla sociala medier. Han gav oss fria måltider på donken, rosa armband, fina smeknamn, en box vin och kanske det bästa av allt (efter vinet) - världens bästa paketpris på våra kommande aktiviteter! Nu känns allt hur bra som helst då allt är bokat! Nu är det bara att leva livet och ta vara på våra sista veckor!