Du är den vackraste jag mött
inte påmålad och falsk som andra
du har väckt upp det jag trott var dött
och när jag har dig när du tar mig
min hungrande kropp får frid bortom all rum och tid
då är du den finaste jag mött.

Love ain't safe
You won't get hurt if you stay chaste
So you can wait
But I won't waste my love

Ibland tror jag att många, speciellt killar, förknippar bloggare som dumma och tjejiga blondiner som har kläder som enda intresset. Det är så fel. En sådan vriden bild. Det är så lustigt när man ser folk som tappar hakan då man säger att man spelat tennis på riktigt hög nivå. Men samtidigt gillar jag det. Jag gillar att bevisa folk att jag är så mycket mer än den där idealbloggaren. Jag gillar att spräcka den där framställda bilden i deras huvuden. Att jag tog alla killar i armbrytning när jag var yngre, att jag är väldigt insatt i de flesta sporter, att jag älskar att tävla och att jag varit den tjugofjärde bästa i hela Sverige i min åldersgrupp i tennis, är det aldrig någon som tror. Varför egentligen? För att jag klär mig i tajta jeans och är mån om mitt utseende? Antagligen. Det är bara så himla komiskt.

Jag hatar den där känslan. Känslan som man inte kan streta emot, den som alltid vinner. Min magkänsla är hemsk, vilket gör att jag mår hemskt när jag tänker på det. Har så många tankar som flödar i mitt huvud.
Men för första gången känns det som att jag har alla svar. Jag vet vad som kommer hända.
Magkänslan har sagt sitt. Och just nu hatar jag det mer än något annat.

Welcome to my paradise. Googlade mitt nya hem och hittade massa fakta. Ganska intressant faktiskt.



I århundranden har Stockholmarna åkt till Lilla Essingen då de behövt komma bort ett tag. Här har de solat, badat och aktiverat sig. Senare uppstod uttrycket "landet mitt i stan" och än idag reser människor hit för att få lite extra livskvalité.

På 1930-talet revs sommarvillorna och utbyttes mot hyreshus. En tid sa man att Lilla Essingen var Europas mest tätbefolkade ö. 

Lilla Essingen kallas även för "Lillan" eller "Lilla Nice".

Öns mest kända invånare genom tiderna är Evert Taube och här har han gjort trettio av hans mest kända verk. Bland annat "Brevet från Lillan" som kan tolkas på två sätt.

Lux är en exklusiv Restaurang på Lilla Essingen belägen med en fin havsutsikt. Restaurangen har fått en enorm mängd utmärkelser, inte minst en stjärna i den prestigefyllda Guide Michelin. Lux har även blivit utnämnd till årets affärskrog och har även fått en gulddrake av Dagens Nyheter i kategorin lyx. Det här är bara några av alla utmärkelser och Luxs kockar har fått fina utmärkelser dem med. Två har kommit tvåa i världens mest prestigefyllda kocktävling, Bocuse d´Or.  
 

Allt går från hundra till noll på bara några sekunder. Från plus till minus. Så har det inte varit förrut.
Oron och ångesten finns där långt in i magen, hela tiden. Varje minut.
Jag har ställt till det för mig själv och jag vet inte hur jag ska kunna rädda det här. Om jag nu vill det..

Ju längre det går, desto mer känns det som det förstörs.
Allt det där fina tycks tyna bort.
Allt det nya, ersätts av gamla rutiner.
Men behöver det vara sämre?
Borde det inte bli bättre, ju längre det går?

Rädd för att vara ensam,
rädd för att bli sårad.
Rädd för att göra fel,
rädd för att förstöra.
Rädd för att aldrig bli hel igen,
men mest rädd för alla rädslor.

jag halvt springer upp för den fula trappan.
leendet går inte att dölja,
inte för en sekund.
kommer upp och möter mina närmsta.
en känsla i deras ögon,
stolthet.
stolta över att vara mina föräldrar,
känner mig hemma.

fem minuter innan:
slår en djup boll nere vid baslinjen,
och hon slår ut.
game, set, match.
jag har nått mitt största mål någonsin,
jag är en vinnare.

man kan inte sluta förvånas.
man har aldrig kontroll.
kommer aldrig att ha.
det här är inte upp till mig.