En vanlig torsdag måste ju även den firas med dunder och brak. Hur jag firar?
Fyrar av med en toppenlunch på Fridays med min fina vän Alexandra och stoppar munnen full av Jack Daniels sås.
Hoppar sedan vant in i Audin och rövar bort min kära fader till ett fik för kvalitétstid och kladdkaka.
Utan att tappa tempo svänger vi in, tillsammans med mamma, in i Täby och går på årets första mottagning.
Efter lite cateringmat och alkoholfri dryck kör jag vidare mot min brorsa och historiens värsta fickparkering.
Avslutar kvällen med en tennismatch i Alvik och knyter ihop säcken med en djurgårdsmatch hemma i soffan.
Det mina vänner. Det är receptet på hur man festar sönder en vanlig gammal torsdag.

Åhh! vart köpte du den och hur mkt kostade den? har letat på nk bla men är slut :(

Jag fick min väska i 20års present så vet inte exakt vad den kostade. Men närmare tretusen. Mamma och pappa skrev upp sig på en kölista och fick ett sms den dagen väskan kom in i butik. Alltså är väskan köpt på NK, men tydligen sålde den slut på mindre än en dag. Mitt tips är att gå och prata med dem i butiken och se när nästa leverans kommer. Lycka till :)

GRATTIS PÅ MORS DAG min fina mamma.
Du är världens bästa, alla kategorier.

Svepte vin efter mojito efter vin i tre timmar på Fridays med den här bruden ovan.
Pratade ikapp oss ett år som vi missat. Mycket prat. Mycket vin.
Bruden ovan drog sedan med mig till Sommar! där jag stötte på en hel drös kända ansikten.
Fick även sällskap hela vägen hem i form av en stamkund på Ica vilket var mycket intressant.
Summan av kardemumman: en riktigt bra jävla kväll.

KARMA IS A BITCH. Jag vet inte om det var för mitt blogginlägg eller om det var för att vi skålade och sa orden "tänk vad skönt att vi inte haft några förseningar på resan". Jag vet som sagt inte vilket, men det jinxade hela hemresan. Sju timmars väntetid blev tretton. Heathrow blev till Singapore. Orsak? Ett inställt flyg på grund av en trasig navigator. Dagsläge? Sitter och äter en grym hotellfrukost på ett hotell här i Singapore. Sömn? För tjugoåtta timmar sedan. Lösning? Skippa sömnen och åka tillbaka till flygplatsen igen för att hetsa till oss en flygbiljett hem. Stay tuned my friends...

Nu har hemfärden börjat på riktigt. Två flyg är nu avklarade (eftersom jag antagligen publicerar det här inlägget när vi kommit fram till Singapore) och vi har two to go. Totalt har vi fyra olika flyg och en restid på trettiosex timmar. Då inklusive mellanlandningar.

Det senaste flyget mellan Brisbane och Singapore var utöver alla förväntningar. Planet var halvfullt så jag bredde ut mig på två säten med två kuddar och två täcken. Fick äta Maltesers samtidigt som jag fick njuta av att se min tonårscrusch Josh Duhamel i den nya filmen Safe Haven (som jag för övrigt började gråta till). Magiskt!

Nu springer jag antagligen runt i en massa affärer eftersom vi har en mellanlandning på sju timmar. Håller verkligen alla mina tummar (två dvs) att nästa flyg blir lika skönt som det senaste.

Säger farväl till Byron Bay tillsammans med stans bästa burgare och sedan inte bara en, utan flera efterrätter tillsammans med mina fina skåningar. Kommer verkligen sakna dom tjejerna! Så himla glada hela tiden och så mysiga. Sa hejdå över svensk dipp, gurka och chips innan vi avslutade med den ökända mors dag-tårtan. Det var ett finare farväl som ni hör.

Nu ska jag tillbaka till hotellet och Malin för att sedan börja den långa färden norrut. Nästa stopp Rockhampton. Dock kommer vi inte dit först om ett dygn. Tagga buss och "mellanlandning"...

Idag hoppade jag i min nya rosa bikini från A&F och satte av mot stranden med Malin hack i häl. Låg och njöt av en av våra sista stranddagar på resan, och kunde lyckligt blicka upp mot en molnfri himmel. Efter några timmars tjejsnack och solning traskade vi tillbaka till hostelet. Jag bytte om till baddräkt och sprang iväg och mötte supersöta Anja och Sara från Skåne, som vi träffade på Whitsunday. Blev en dryg timmes promenad innan vi nådde vårt slutgiltiga mål, fyren. Vägen dit var så himla vacker och vi underhöll oss med att ta massa bilder och sedan kanske det bästa av allt - fick vi se en fri val simma ute i havet! Mäktig känsla måste jag säga. Väl framme vid Byrons kända riktmärke lät vi än en gång kamerorna jobba och vi tog så sjukt fula, men roliga, bilder. Stannade till solnedgång innan vi gick hem igen på stranden. När jag sedan blev medbjuden på tårtkalas på Sara och Anjas hostel blev jag överlycklig i dubbel bemärkelse. Dels för att jag älskar allt som är sött, men även för att Malin skulle på date ikväll och min kalender ekade tomt. Så istället för att gå tillbaka till hostelet blev det tårta och massa skratt med hemskt fina nyfunna vänner.

Fick frågan om hur mycket pengar jag hade med mig på min resa. Svaret är att jag hade femtiotusen kronor i fickpengar. Då hade vi alltså redan betalt alla flyg i för väg. I Asien rekommenderade vår resekonsult att vi skulle ha cirka tjugotusen för en och en halv månad, och i Australien cirka trettiotusen för en månad. För oss har det absolut räckt. Vi äter minst ett mål ute varje dag och vi unnar oss allt vi vill ha. Dessutom har vi gjort alla de aktiviteter vi velat och shoppat väldigt mycket haha.

Om ni har fler frågor om resan är det bara att klicka in er på kommentarerna och fråga på! Är hemma om fem dagar och då kan jag börja blogga normalt igen! Kram på er läsare

Idag klockade vi 14:34 som den tid då vi lämnade hostelet. Innan dess hade vi bara legat i våra sängar med tryckande huvudvärk, som pris från igår. Nu är vi tillbaka igen men som nya människor. Allt har rullat på så bra och jag uppskattar verkligen det minsta lilla nu. På något mirakulöst sätt visar mitt banksaldo fortfarande femsiffrigt, så jag och Malin har helt slopat idén om att snåla den sista tiden. Istället satte vi oss på en restaurang och beställde in en hamburgare med avokado för drygt hundra kronor som vi svalde ner med en mycket efterlängtad cola. Efter det inkasserade jag mina första par Levisshorts. Som jag har längtat! Nöjda och glada gick vi ner till stranden där solen sakta började gå ner. I stranden stod en hippie och ritade helt sjuka mönster endast med en kratta, och i vattnet surfade fortfarande några tappra killar. Som grädden på moset stötte vi på Anja och Sara som vi nu bestämt date med senare ikväll på en jättemysig bar. Men först ska jag och Malin ut och äta middag här på hostelet. Det serveras pasta för endast två dollar, så lyckoruset håller fortfarande i sig.

Fuck the dealer. Goon. En mängd britter. Cheeky Monkey. Dans på borden. Klassiska bilder och en himla massa drinkflirtande med bartendern. Japp, jag tror det var det. Där har ni vår kväll serverad på ett silverfat.

Öppnade ögonen och sa godmorgon till ett soligt Surfers Paradise. Som svar fick jag en gratis frappuccino från Starbucks i handen. Den ni. Sol och världens godaste kaffe i ett. Det här var bara för mycket att ta in. Satte mig sedan på Greyhoundbussen med en täppt näsa och svullen hals och stack av mot Byron Bay. Väl framme förlorade jag min Subwayoskuld och kan på så sätt lugna alla väntande grabbar där hemma i Sverige. Bar sedan hem några liter goon till hostelet innan jag däckade graciöst med mobilen på magen. Mår fortfarande lite sådär. Men vafan. Vi har bara tre kvällar kvar här, så jag antar att det bara är att tuta och köra. Dessutom fyller även min absoluta favorit inom bloggvärlden år idag. Så Elin Östman, den här är för dig. Skål.

Idag står shopping på schemat följt av middag och vin på Vapiano som vi glatt gick förbi igår. Vi har konstigt nog massa pengar kvar så att unna sig lite passar perfekt.

Igår unnade jag och Malin oss en varsin brownie med cookie dough glass, karamellsås, grädde och strössel från Ben & Jerrys. Ja ni hörde faktiskt rätt. Därför drog jag bestämt på mig mina rosa springskor och sportbhn det första jag gjorde imorse för att kompensera för gårdagens frestelser. Blev en mysig löprunda på strandpromenaden under alla träd med alla surfkillar nedanför mig på stranden. Varje flickas dröm.

Tänkte precis skriva ett lågt inlägg om hur mycket jag faktiskt trivs i alla dorms här i Australien, och hur kul vi hade det igår med holländarna från samma rum. Idag har det dock ändrats. In klampade precis en kille i tjugofemårsåldern som verkligen stank cigg och alkohol. Notera då att klockan bara var halv nio. Nu en timme senare har vi andra tre i rummet fått stå ut med han och hans tjej som han nästan bokstavligen släpade in över tröskeln. De tog en överdrivet lång dusch tillsammans, tjejen låg sedan och spydde en massa och nu har jag även fått se honom naken då tjejen råkade dra ner deras lakan som de satt upp för att undvika insyn till sängen. Nu ligger dom dock, tro det eller ej, i varsin säng men rummet fullkomligt stinker sur spya och jag har redan fått seriösa uppstötningar. Två nätter till i samma rum. Då kör vi...

Igår var det ännu en barn-på-julafton-dag för mig och Malin då vi åkte och besökte Australia Zoo. För er som inte sitter och googlar på zoo i Australien varje dag kan jag glatt berätta att Australia Zoo är grundat av Crocodile Hunter Steve Irwin och hans familj. Under dagen såg vi två olika shower (en med fåglar och krokodiler, och en med tigrar), gick runt och lekte och klappade på massa kängurus, höll i minikrokodiler, såg sällsynta djur som bland annat Tasmainian Devils och bäst av allt - myste med världens finaste koala. Och för övrigt var detta Zoo ett av mina absoluta favoriter då man alltid fick se djuren på nära håll, eller i en show och till och med klappa dem osv. Så annorlunda från Skansen då de häftigaste djuren ofta ligger och sover.

Regnet vräker ner på andra sidan jordklotet och spolar där med bort både brännan och saker att göra. Idag var det nämligen tänkt att jag och Malin skulle ligga på Noosa Beach hela dagen, men vi hann inte ens fram till havet. Hittade ett flådigt café med wifi som fick bli vår räddning. Rastlös som Malin alltid är sprang hon tillbaka till hostelet efter någon timme och jag passade då på att ringa Robin. Det var verkligen behövligt! Vi hörs så sällan i och med att båda alltid är borta på massa äventyr, så det var så skönt att få höra hans röst och uppdatera varandra.

Nu är även jag tillbaka på No Mads och ligger nu i min våningssäng och läser alla möjliga modebloggar. Är i största möjliga behov av att få komma hem, blogga och vara kreativ. Efter resan kommer bloggen vara åter, bättre än någonsin!

Handlade just mat för tre dygn som gick totalt på lite drygt femtiolappen.
Like a boss.

Är tillbaka på fastlandet efter tre dagar på världens största sandö. Där blev det massa jeepturer på stränderna, lek med dingopinnar, bad i sjöar, dricklekar på kvällarna, häng med sköna göteborgare och mycket göteborgsengelska. Det var ytterligare tre minnesvärda dagar!

Nu har vi lyckats hamna i samma rum som Petter och Sebbe även här i Hervey så snart är det dags för att fira med en stor italiensk pizza. Imorgon bär det av till Noosa.

Malin och jag har vinkat av Melani och droppat henne in the middle of nowhere med hennes kusiner. Själva har vi begett oss till en spökstad längre söderut. Stället heter Hervey Bay och problemet är att det inte finns något överhuvudtaget att göra här. Och som grädden på moset bor vi inte ens i staden utan vi bor fyrtiofem minuter därifrån till fots, och bussarna slutar gå vid sex. Tur att vi ska härifrån imorgon till Fraser Island. Är dock inte sugna på att behöva campa igen, men den lilla ljusklicken är att vi hittat två sköna svenskar som tycker precis samma sak. Så det kan bli bra ändå! Hörs om tre dagar...

Precis hemkommen från en tredagars seglingtur i Whitsunday sitter vi nu och knyter ihop säcken med världens godaste Hawaiipizza och en ännu bättre utsikt framför oss. Jag har redan bestämt mig att jag inte kommer kunna gå in i detalj och berätta allt fantastiskt som vi upplevt de här dagarna. Det kommer aldrig gå. Det går liksom inte direkt att ta på.

Vi har hur som helst spenderat de senaste dagarna på båten Mandrake med världens härligaste kapten plus hans andre hand Pit. Som vanligt började vårt äventyr inte så bra då vi hoppade i båten med ett ruskigt väder ovan oss. Det hällde ner regn, vinden tjöt och där satt vi femton, för alla, okända ungdomar och försökte hålla modet uppe. Som tur var var turen på vår sida även denna gång och vädret sprack upp efter ett x antal timmar på sjön. Första kvällen spenderade vi tillsammans uppe på däck där vi körde en mängd olika drickspel, svepte goon och lyssnade på bra musik. Dagen som följde åkte vi till en av världens vackraste stränder (den som jag av en slump råkat hittat på Twitter för ett halvår sedan och den jag alltid velat åka till sedan dess) Whitehaven Beach. Ni kommer också tappa andan när jag visar er bilderna sedan. Därefter blev det snorkling i Barriärrevet och vi fick bekanta oss närmre med kapten Billys största stolthet - fisken Elvis. Det lär ha varit den största fisk jag någonsin sett när jag snorklat. Dagen avslutades även denna gång med mat, goon och drickspel bland ett gäng härliga människor. Och idag snorklade vi en till gång innan vi alla la oss på däck och solade samtidigt som Billy säkert körde oss hem.

Det här var absolut den bästa turen på resan! Vårt gäng var så himla härligt. Spelade ingen roll att kaptenen var 68 år gammal eller att ett äldre gift par var med på resan, för alla var med på allt och alla var så extremt härliga. Kommer verkligen sakna människorna och hela turen, för det var verkligen oförglömligt...

I Cairns hängde vi mycket med ett killgäng från Indie Travels. Och en av dom var riktigt bra kompis och barndomsvän med Chuck Bass. Han hade massa bilder i hans mobil från fester och roadtrips med Chuck. Ganska coolt huh?

Idag har vi lapat sol vid Airlie Beach Lagoon med min nya spotifylista högt spelandes ur mina hörlurar. Försöker desperat återfå Asienbrännan vilket inte är så lätt i och med att det faktiskt börjar bli vinter här. Har känts precis som en bättre sommardag i Sverige. För övrigt håller vi på att laddar upp inför whitsunday, som vi åker till tidigt imorgonbitti, och har därför tagit det lugnt de senaste kvällarna. Igår hängde vi typ på donken hela kvällen och snodde deras wifi. Desperata brudar. Men ärligt talat har vi insett att vi verkligen måste börja snåla med måltiderna, då vi unnar oss alldeles för mycket. Vi äter nämligen ute på tok för mycket. Inte lätt att vara flashpackers. Höjdpunkten igår var dock vår brittiske pratglada roomie. Han var ensam kille bland sju andra tjejer och levde som fisken i vattnet. Mycket underhållande måste jag erkänna.

I och med att vi ska segla de tre närmsta dagarna så räknar jag varken med wifi eller täckning på mobilen. Så förvänta er inga svar från mig. XOXO

Ps. Idag fyller min pojkvän år så massa grattis till honom! Funderar på att ge honom en tidigare flygbiljett hem i födelsedags present hehe