Öppnade ögonen och sa godmorgon till ett soligt Surfers Paradise. Som svar fick jag en gratis frappuccino från Starbucks i handen. Den ni. Sol och världens godaste kaffe i ett. Det här var bara för mycket att ta in. Satte mig sedan på Greyhoundbussen med en täppt näsa och svullen hals och stack av mot Byron Bay. Väl framme förlorade jag min Subwayoskuld och kan på så sätt lugna alla väntande grabbar där hemma i Sverige. Bar sedan hem några liter goon till hostelet innan jag däckade graciöst med mobilen på magen. Mår fortfarande lite sådär. Men vafan. Vi har bara tre kvällar kvar här, så jag antar att det bara är att tuta och köra. Dessutom fyller även min absoluta favorit inom bloggvärlden år idag. Så Elin Östman, den här är för dig. Skål.