Precis hemkommen från en tredagars seglingtur i Whitsunday sitter vi nu och knyter ihop säcken med världens godaste Hawaiipizza och en ännu bättre utsikt framför oss. Jag har redan bestämt mig att jag inte kommer kunna gå in i detalj och berätta allt fantastiskt som vi upplevt de här dagarna. Det kommer aldrig gå. Det går liksom inte direkt att ta på.

Vi har hur som helst spenderat de senaste dagarna på båten Mandrake med världens härligaste kapten plus hans andre hand Pit. Som vanligt började vårt äventyr inte så bra då vi hoppade i båten med ett ruskigt väder ovan oss. Det hällde ner regn, vinden tjöt och där satt vi femton, för alla, okända ungdomar och försökte hålla modet uppe. Som tur var var turen på vår sida även denna gång och vädret sprack upp efter ett x antal timmar på sjön. Första kvällen spenderade vi tillsammans uppe på däck där vi körde en mängd olika drickspel, svepte goon och lyssnade på bra musik. Dagen som följde åkte vi till en av världens vackraste stränder (den som jag av en slump råkat hittat på Twitter för ett halvår sedan och den jag alltid velat åka till sedan dess) Whitehaven Beach. Ni kommer också tappa andan när jag visar er bilderna sedan. Därefter blev det snorkling i Barriärrevet och vi fick bekanta oss närmre med kapten Billys största stolthet - fisken Elvis. Det lär ha varit den största fisk jag någonsin sett när jag snorklat. Dagen avslutades även denna gång med mat, goon och drickspel bland ett gäng härliga människor. Och idag snorklade vi en till gång innan vi alla la oss på däck och solade samtidigt som Billy säkert körde oss hem.

Det här var absolut den bästa turen på resan! Vårt gäng var så himla härligt. Spelade ingen roll att kaptenen var 68 år gammal eller att ett äldre gift par var med på resan, för alla var med på allt och alla var så extremt härliga. Kommer verkligen sakna människorna och hela turen, för det var verkligen oförglömligt...