Jag har aldrig varit rädd för framtiden. Har alltid längtat. Dock hade jag inte tänkt på hur det egentligen skulle vara, den här tiden. Jag har ju alltid utgått från mig själv. Men alla är inte lika drivna, lika stressade eller lika modiga. Alla går olika fort fram, och tar olika vägar. Det är det jag märkt nu. Den här tiden i våra liv förändrar oss själva, och tyvärr inte alltid åt samma håll som alla andra. Jag är verkligen ingen person med någon form av ångest eller rädsla. Jag mår faktiskt bättre än någonsin och jag har lyckats ta mig själv till sådana höjder som jag aldrig trodde var möjligt, bara några månader efter studenten. Dock finns det en sak som skrämmer mig. Och det är just att alla förändras i olik takt. Och jag är rädd för att man ska mista de som man bryr sig om allra mest, just för att den här tiden förändrar oss så enormt mycket.