Inte så konstigt att jag känner mig stressad och lite deppig de senaste dagarna. Händer fortfarande så jäkla mycket i mitt liv. Ibland lite för mycket. Skolan är stressfaktor nummer ett, och kommer alltid att vara det. Min motivation står alltid på noll men nu har det gått över till minus. Jobbet tar upp massa tid eftersom det är många som är bortresta nu. Dock är det överdrivet stressande att jobba när man inte känner sig helt frisk. Faktum att vi faktiskt flyttar om ungefär tio dagar och att jag nu befinner mig med flyttlådor som ekar, stressar mig ännu mer. Stresspacka en dag innan eller? Mina extensions som har blivit så dåliga tynger, kanske pinsamt nog, ner mig jättemycket. Vill bara ta ut dom och få som det var innan. Om det nu ens är möjligt? Kanske är totalsabbat? Att jag får leva med en hals som är så överkänslig att man inte kan fatta det är sjukt stressande men mest hemskt. Tycker synd om mig själv, men låter mig fortsätta med det. Jag har varit sjuk i drygt sex veckor nu, utan att skoja, och såhär är det varje vinter. Och vad säger läkarna? Vi hoppas att du växer ifrån det. Sedan stressar även det privata. Ärr från förr svider extra mycket när de påverkar nutiden.

Ber om ursäkt för det här inlägget. Men ibland måste jag skriva av mig. Få andas lite.