... när jag ensam sitter på bussen med en stor satsväska i knät och ett flertal påsar i händerna och då min näsa gör revolt. Helt plötsligt forsar det näsblod (ursäkta, men så äckligt va det) ur min näsa och jag har inga händer, inget papper att stoppa det med. Släpper påsarna i panik samtidigt som jag håller mig för näsan. Samtidigt när blodet rinner ner för händerna inser jag att mina näsdukar (som numera bor i min väska) ligger längst ner i satsväskan som jag inte har en chans att öppna utan att blöda ner hela knät. Blickarna från alla andra i bussen dras till mig samtidigt som jag sitter där blottad för alla. Åker två stationer och springer sedan ut i förtvivlan.
Tystnaden som uppstår då en kille kommer fram till mig med en förvirrad, nästan skrämd, min och säger "är du okej?". "Är du verkligen säker på det?"