Igår lyssnade jag på en låt på väg hem från jobbet. Första gången jag hörde den, och den gick på repeat. Hela bussresan hem. Fick jättemycket nostalgiska tankar. Såg tillbaka på sådant som varit jobbigt och kom på mig själv med att bara sitta och le tillbaka mot det. Jag blev istället varm i kroppen och kände mig glad när jag tänkte på allt.

 

Det är verkligen sant, det man säger. Att tiden läker alla sår. För det är precis vad det gör. Det finns inget bättre botemedel mot en tragedi/förlust som tid. Jag kan nu blicka tillbaka på det som förut gjorde så ont och nu må bra. Det gör mig så glad, att jag har läkt och vuxit. För varför glömma sådant som en gång gjorde en till den lyckligaste tjejen i världen?